Att älska flera

Mitt första- en son. Som jag längtat i många år. Blott tjugofyra då han kom. Så mörk, så fin. Det vackraste barn jag sett.
Han blev mitt allt. Jag var mamma inget annat.

Mitt andra- en dotter. Vilket älskat barn! Från dag ett då livet började spira långt inne i mig. En pappa som fick sitt allt. Hon förgyllt sen hon öppnade sina ögon för första gången. Så blid, så mild, sådant änglabarn.

Mitt tredje och fjärde- Två som skulle vara en. Skakade om mitt liv från första beskedet och gör det än.

Min andra son- Så olik den första. En kämpe från linluggen till tårna. Så mjuk insida. Så skör ,men suger energi som få.
Mammas pojke. Den som kommer köpa blommor på mors dag.

Så du lilla. Den sista. Om nu kärleken inte räckt till så hade du sett till att få den ändå. Med en vilja av stål och ett intelligens tar du dig fram. Gör din röst hörd så liten du är. Öppenhet, närhet och godmodhet är dina drag.

Så jag älskar er alla!

Kommentarer
Postat av: Vickan

Ja, vad ska man säga... det är svårt att sätta ord på kärleken till sina barn. Orden räcker liksom inte till. Men, Marie, det här är jättefint skrivet.

2009-08-17 @ 10:42:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0