Att börja skriva igen
Denna blogg är ingen modeblogg, den är heller inte en dagbok där jag kommer skriva hur många drinkar jag drack på senaste festen eller hur jobbigt livet som heltidsarbetande fyrabarnsmor är. Denna blogg är inte heller något jag skapar för att visa världen att så här lever jag,det här är jag. Att skriva är något som betyder njutning och avkoppling för mig. Oftast en himla massa svammel om nonsens, kärlek och faktiskt riktigt djupa saker. Ibland ganska underhållande oftast ofantligt bittert.
Jag hälsar dig som läser det här hjärtligt välkommen till min blogg! Dags att börja skriva igen!!
När inte tiden räcker till
I mitt nästa liv ska jag vara en sån där bullmamma, som tycker det bästa som finns är när hallgolvet svämmar över av skor.En sån mamma som har en doft av nybakat bröd om sig var hon går. I mitt nästa liv ska jag städa iförd gummihandskar och förkläde och inte med Style på högsta volym och ett vinglas i handen. Jag ska sy nya överdrag till stolarna, sådana där som är avtagbara eller kanske i vaxduk, bara för att det är så praktiska att bara torka av men känns skit att sitta på. I mitt nästa liv ska jag sitta på trappen varje ljummen sommarkväll och läsa en tegelstensroman. När barnen ropar mamma ska det ila av glädje i mitt bröst av den största gåvan av att vara behövd. Två gånger om året ska jag putsa mina fönster och må bra av att se hur de blänker av renhet. I nästa liv ska jag aldrig tala illa om min man eller önska att han var tio år yngre och hade tvättbräda. I mitt nästa liv ska jag ta en kvällspromenad varje kväll när barnen snällt sover i sina sängar och mannen tar hand om kvällsdisken, oavsett om det regnar istappar eller surrar hundra miljoner bromsar runt benen i den djävligt otäcka skogen, för det är ju så uppfriskande!
Va duktig du är !
I ditt nästa liv, min vän, kommer du aldrig att ha dina vänner på besök, därför att ingen kommer att komma in i hallen pga alla skor. Dina vänner som trots allt tar sig igenom havet av skor kommer att få mindervärdeskomplex av din präktighet iförd gummihandskar, förkläde och bulldoft. Men om vi trots allt ser förbi detta och ändå tar oss fram till ditt köksbord så får vi sitta på tidigare nämnda, praktiska men ack så obekväma överdrag av vaxduk. Då kan vi inte låta bli att fundera på om det är oss och våra icke så fläckfria väsen du vill skydda dina stolar ifrån.
I ditt nästa liv kommer dina vänner inte att ringa dig på kvällarna, fullt medvetna om att du är upptagen med att fly din perfekta vardag med antingen en roman eller en skogspromenad.
I ditt nästa liv kommer du att bli utbränd på att försöka passa in i din perfekta fasad, att matcha din tio år yngre man med tvättbräda och för att inte se ut som en smutsfläck i spegelbilden i dina gnistrande fönster.
I ditt nästa liv kommer du inte ha tid att känna glädjen över dina barn. Allt du kommer att känna är huvudvärken efter att under lång tid pressat ihop dina tänder i ett krampaktigt leende, allt för att visa omgivningen hur jävla perfekt liv du har.
Men det är i ditt nästa liv. Du är inte där än , min vän!
Än kan jag komma till dig närsom helst och känna mig välkommen. Än kan du närsomhelst komma hem till mig och känna dig välkommen. Det blir roligare att städa med ett vinglas i näven, helst ett uppdrucket, och vem fan behöver egentligen baka? Smulpaj finns på påse i frysdisken.
Och den där romanen kan vänta tills du blir pensionär, innan dess är ett verkligt samtal med vänner bättre. Och självklart är du behövd, av fyra barn, en karl, med eller utan tvättbräda och en massa vänner. I allafall av mej.
Du är perfekt som du är, tycker jag!
Puss!
