gullspira

När jag var sjutton år, sju månader och nitton dagar började jag skriva på mina memoarer. Precis så började jag dem oxå. " Jag en tjej på 17 år, 7 månader och 19 dagar har satt mig ner för att äntligen (!?) förvandla alla mina tankar och minnen till nedskrivna ord. Ord som bildar meningar, som bildar ett budskap (ååh, djupt) som du ska förstå."

oj oj oj.

Stora drömmar. Efter tre sidor hade jag tröttnat och istället börjat på en diktsamling!

Jag trodde då att det som jag varit med om i mina sjutton unga år var så speciellt så otroligt orginellt att jag bara måste få göra min historia offentlig.
Idag som 35-åring vet jag att alla människors livshistoria är speciell och orginell.

Det är inte historien i sig som är det viktiga det är hur den berättas.

Kanske en dag kan jag återigen göra ett försök till att berätta mitt livs historia.
Kanske tröttnar jag efter tre sidor, kanske blir det en hel novell.
Förhoppningsvis har jag en väldigt bra historia att berätta och förhoppningsvis kan jag även berätta den bra!

Men till dess nöjer jag mig med att skriva här om diverse saker som ploppar upp i mitt huvud och rör om i mitt liv.