Vårt pussel
Livspusslet som ska läggas, ramarna uttänkta, allt på plats.
Men den sista biten någonstans i mitten har kommit bort.
Försvann helt ljudlöst, ingen märkte något.
Smög iväg i skydd av vaknätter, ändlösa dagar av
tvätt, disk och skrik.
Ingen saknade den då.
Först på slutet då de sista bitarna skulle på plats.
Den sista viktiga biten.
Vad händer med helheten, hur blir det med pusslet nu?
Tomt, ofärdigt, värdelöst.
Vad är ett pussel utan alla bitarna?
Nu börjar sökandet. Var ska man börja?
När försvann den? Ingen som vet.
Man tror att man vet hur den såg ut.
Är det bäst att leta var för sig eller tillsammans?
Man frågar sig hur det kunde ske.
Vi som var så försiktiga, rädda om varandra och höll alla bitar samlade.
Eller var vi det?
Vi delade kanske för mycket. Var och en gjorde sin del. Samarbetet brast.
Det var du där och jag här. Inget vi
.
När pusslet skulle byggas ihop då fattades den viktigaste biten,
Samhörighetsbiten som står för närhet, ömhet och kärlek.
Våran bit. Den som stod för oss.
Du och jag, var är den?
Kommentarer
Postat av: Vickan
Det här känner man ju igen. Allt kretsar kring hus, barn, jobb, ekonomi och att få allt att hänga ihop och fungera. Sen helt plötsligt står man där och funderar på vem tusan man gör allt det där med. Vem är han nu? Man vet vem han var, men det var då det. Och vem är man själv? Är man den man var innan allt det där andra? Men nånstans finns det där man föll för en gång. Det gäller bara att hitta det igen.
Trackback
