gullspira

Jag ångrar alla de gånger jag tackade nej till att träffa min vän då tid fanns. De gånger hon spontant ringde för att föreslå en fika på stan eller sena kvällsbion. De gångerna jag var alldeles för lat eller bekväm eller snål för att följa med. Jag ångrar att jag inte tog vara på de tillfällena då de gavs. Nu för tiden finns inte ens valmöjligheten. All tid går åt till barn, hushåll och jobb. Tiden räcker inte ens till det hur skulle den då kunna räcka till åt spontanitet? Eller är det just det som behövs när tiden inte räcker till, spontanitet.