Livia min Livia
Med änglahåret nerför ryggen
ser hon på mig.
Rynkar en liten rynka mellan ögonbrynen,
begrundar och funderar.
Så silkeslent omsluter hon mig med armarna
om min hals.
Jag håller henne uppkrypen
i min famn.
Min kind vilar mot hennes hjässa,
jag stryker hennes med min hand.
Vi två hjärta mot hjärta
tätt intill.
Nynnar min sång i hennes öra.
Hon tycker att jag är finast i världen.
Men hon har fel.
Det finns ingen finare i denna värld än just hon.
Kommentarer
Trackback
