Så roligt!
Att äntligen få känna igen. Känna den där värmen i bröstet. Den där speciella känslan som bara kärlek kan ge. Lite pirrigt och bubblande. Vad skönt att den forfarande finns där någonstans. Om så bara för en sekund. Trodde att den för alltid var borta. Att endast ett upppbryt skulle kunna ge den tillbaka, endast en ny kärlek. Så fantastiskt att så lite kan frambringa så mycket. Ett telefonsamtal, ett ord ,en vänlig smekning. Att återigen få vara kär, fast i samma man. Så ofattbart efterlängtat och så otroligt saknat. Jag välkomnar den där värmen och önskar den stannar länge länge den här gången.
Kommentarer
Postat av: Vickan
Du ser! Det finns hopp.
Trackback
