Snurr
Jag måste vara spontaniteternas drottning. Eller är jag bara impulsstyrd? Kan vakna på morgonen och veta precis vad som ska göras eller vad som bör göras. Sätter igång med energi, inte alltid men oftast då jag bestämt mig. Kommer halvvägs och då tröttnar jag. Ringer en vän och föreslår en fika. Drar iväg och har trevligt. Nästa dag vaknar jag med insikten att idag har jag inte bara dagens bestyr utan även gårdagens halvfärdiga att ta tag i. Nu är det inte med samma energi jag sätter igång. Efter att ha gjort en fjärdedel tröttnar jag redan denna gång och så fortsätter det. Har forfarande inte kommit fram till om det är en bra eller dålig egenskap. Jag har ju iallefall himla trevligt då jag får mina infall. Det är ju liksom dom som sätter guldkant på tillvaron. Men de där måstena växer och växer tills jag nästan drunknar i dom. Måste få någon slags balans i tillvaron. Hur man får det är för mig en gåta. Har provat med schema, stressträning(vara här och nu), och helt enkelt skita i alla krav och måsten. Men jag vet inte om det är lösningen. Kanske är det något som kommer med åren? Tänk när jag är 65 då kan jag slutföra det jag håller på med samtidigt som jag har jäkligt roligt!
