gullspira

Nu är den här igen, tröttheten. Den där förlamande känslan som gör att det enda jag vill är att krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet. Sträckläsa böcker och inget annat. Jag vaknar på morgnarna och känner mig tröttare än när jag lade mig. Ingenting känns roligt, inspirerande eller lustfyllt.
Funderar på om det är hösten som gör det. Sorgen över att sommaren är över, att det är ett helt år tills man får plocka fram solklänningarna och sandalerna igen. Kanske är det mörkret. Men så mörkt är det ju inte än. Just idag skiner solen där ute utanför fönstret. Barnen leker och mannen är faktiskt till och med ute tillsammans med dem, tror de sparkar fotboll!
Nej, kanske ska jag släppa mitt krampaktiga grepp om pocketboken, dra på mig ett par mysbyxor och gå ut jag med. Kanske är inte lite frisk luft och solsken så dumt, kanske är det just vad jag behöver. Vi provar så får vi se.