Du är så söt när du sover
"-Jag älskar dig mamma, fast jag är arg." säger mitt barn då hon lindar armarna om min hals då jag ger henne godnattkramen och hon ska sova.
Och är det inte precis så det är med just kärleken mellan en förälder och dess barn? Jag skulle vilja påstå att det faktiskt är den enda kärleken som kan bestå hur arg man än är.
Och det finns väl ingen annan som kan väcka så starka känslor som ens barn.
Visst blir man arg så man ser rött ibland på sin partner men blir man arg på sin partner lika många gånger som man blir på sin trotsiga tvååring så hade man nog lagt in ansökan om skillsmässa för länge sedan.
Det finns heller ingen annan kärlek som är så förlåtande som den man har till sitt barn. Vilken annan person skulle man tolerera att bli spottad på av, bli väckt av en gång i timmen varje natt, gå upp i vikt av, bli totalt utmattad av genom sin blotta närvaro, få migränanfall av? Vilken annan persons beteende skulle man tycka var okej då den slänger sig ner på golvet i komsumkön, fyller toastolen med papper så att det blir översvämmning i hela badrummet, skriker i sin högsta ton då den inte får ett nytt tuggummi då den redan svalt de fyra första?
För visst älskar vi våra barn mest av allt i hela världen fast vi blir arga på dom och fast de kan vara en riktig pain in the as emellanåt!
Och det bästa av allt är ju att de faktiskt älskar oss också mest av allt i hela världen fast vi kan vara ena riktiga tjatmammor som skriker och suckar och stönar och ställer till med besvär då de är som mest påhittiga och har som roligast!
