Nostalgi
Detta skrev en vän till mig för väldigt många år sen. Fint var det och tillägnat mig, otroligt men sant. Varför höll man inte fast vid en som skrev så?!
Ode till en Gudinna!
Där silverne vatten pelare spela
en melodisk sång av längtan och sundhet,
Varma nätter där människor kela
berusade av åtrå och kärlek
Ty ensamheten är mörk och kall
lik midvinternattens kyla till Ulvarnas skri
I de högre sfärernas juvelprydda kall
hon härska i enväldig anarki.
Med makten att besudla, skända och blända
de män som hennes skönhet och värme söka locka
likväl den ende, vars blick strålar utsända
av det slag som i själens djupa skrymslen pocka
Hennes sammetslena hud, klädd i solskenets skrud,
till stånd sätta bud, under trånande ljud.
Därför, med makten att frälsa eller förkasta,
det välsignade ljusens gudinna så fri
I drömmen vi över ängderna kasta,
För mig en gudinna du förbli, Marie!
H.L 27/6-95
