gullspira

Den blåa färgen är blåare än något annat jag tidigare sett. Den luktar starkt, det sticker i näsan. Högst upp på en konstruktion av staplade pallar och stolar står jag vinglande, rädd och med penseln i handen. -Måla nu! Säger han med uppfodrande röst. Jag drar försiktigt med penseln längs den grårutiga tapeten.
-Såhär, eller? Säger jag och önskar att han ska vara nöjd så att jag får klättra ner från det vingliga tornet.
-Nej, mera. Sen ska vi måla sängen också!
Klockan är fem på morgonen och mamma och pappa ligger i sina sängar och sover tungt. Min försigkomna bror har hittat de bristfälligt gömda målarburkarna under diskbänken. " Vi ska måla hela lägenheten lilla mamma...."