Flytt
När jag var 26 år hade jag hunnit med att flytta 12 gånger. Jag hade bott i allt från mitt i centrala Stockholm till mörkaste skogarna i Småland. Jag hade bott i ett minimalt rum med dusch i mina arbetsgivares flygelbyggnad till eget hus. Men när jag flyttade från min sons pappa och vårat gemensamma hus blev det en rymlig trea med stor balkong i samma kvarter.
Kunde ha blivit så bra. Sonen kunde cykla på trehjulingen till pappa och jag bara knallade förbi den veckan han var där när längtan blev för stor. Det var nära till dagis och barnvänligt område.
Ett halvår gick det. Det var för dyrt och för nära.
När man genomgått en separation efter flera års olyckligt förhållande behöver man andrum. Få vara ifred.
Med mitt kontrollbehov och hans svartsjuka var det upplagt för problem med våra närliggande hem.
Jag flyttade igen.
Denna gång hyrde jag ett litet hus strax utanför stan. Nu var jag tillbaka på landet. Vi trivdes väl okej där sonen och jag. Trots sunkigt badrum, svindyr uppvärmnngskostnad, igenvuxen trädgård och isoleringen från andra människor.
Jag var väldigt ensam denna tid.
De veckor Max var hos sin pappa jobbade jag så mycket jag bara kunde för att tiden skulle gå fort.
Så nu satt jag själv i en stad jag inte hade någon egen anknytning till. I ett hus jag hade valt i en stressad ohållbar situation.
Jag hade jobb, det var ju positivt. Jag hade en fördetta svärmor som försökte hjälpa så gott hon kunde utan att trampa någon på tårna, jag hade en betald barnvakt de gånger mitt jobb krockade med stängt Dagis och jag hade en släkting till mitt ex som var till ovärderlig hjälp.
Men jag hade inga vänner. Ingen hemkänsla.
Jag återvände hem.
Nu snart 11 år efter har min flyttningssumma kommit upp i 16 gånger.
Vad kan denna rotlöshet stå för? Är det normalt att flytta på sig så här?
Är det bra eller dåligt?
Nu har jag iallafall bott i mitt nuvarande hem i snart 9 år. Det är tamigtusan rekord.
Förhoppningsvis kommer jag att bo här ett tag till.
Det här är ett hem och jag älskar det. Läget är toppen, grannarna är super, ungarna kan leka fritt ute på våran gigantiska tomt och naturen är nära.
Kanske har mina rötter fått börja gro igen.
