Röst
Den röst som jag visste fanns där
men som jag aldrig hört
hemsöker mig nu
sveper undan mina fötter
Väcker den slumrande nyfikenheten
Gör mig stum av behaget
Så mycket som ryms i ett ord
som tränger sig in genom skinnet
Hade väl aldrig kunnat ana
att skalet var så tunt
Får mig att skratta och le
får mig att komma
till sans
eller snarare ur balans
på ett sagolikt sätt
svävar iväg i en fantasi
som strävar mot verklighet
Rösten som bär mig med sig
lindar in och håller mig varm
skyddar och visar mig världen
genom nya ögon
Kommentarer
Trackback
