Om vänner
Det finns många olika sorters vänskap.
En som alltid har funnits där. Som genom åren vuxit sig starkare och starkare. En vän som känner en utan och innan för att man delat så mycket. En vänskap som inte är krävande utan bara självklar.
Sen finns det den nya vännen. Den som har kommit in när man redan är vuxen. En vänskap som föds ur gemensamma intressen eller att man lever liknade liv. Den vänskapen kan komma och gå allt eftersom livet går sin gång. Man kanske umgås intensivt en längre period för att sen nästan helt tappa kontakten. Men då kontakten återupptas hittar man alltid tillbaka till varandra. Den vännen är perfekt att ha då man känner sig ensam och vill ha sällskap för en fika eller bara hitta på något med.
Så den där vännen som man har förtroende för. Som man pratar med då man mår dåligt och som man känner att man kan öppna sig för. Man har timslånga samtal på telefon om allt mellan himmel och jord. Den vännen är stark och trygg. Man vänder sig till den för råd.
Sen finns de så kallade Party kompisarna. De som man har så himla roligt med. Som man skrattar och festar med. Man flyr en stund från vardagen med dem. Egentligen har man nog inte så mycket gemensamt, man har inte så mycket att prata om. Men de hjälper en genom att tillföra glädje och lättsinne i ens liv.
Den vännen som man har kvar från barndomen men som man nästan aldrig träffar längre. Man har vuxit ifrån varandra. När man träffas faller man tillbaka i sina gamla roller. Man bevarar vänskapen tack vare sina gemensamma minnen. Nostalgin är nu den saken som för en samman och får en att hålla fast vid varandra.
Ofta har man vänner runt sig med flera av dessa roller. De vännerna är de bästa och som man älskar!
En ödla i vårt liv!
Hon kom, hon såg och hon segrade!
Det är värt en medalj om man lyckas få den mest
reptil rädda personen i världen att bli förälskad i sig.
Speciellt om man är en Leopard Gecko!
Hon var så söt där hon låg och solade sig i skenet
från spotlighten i taket.
Till och med knastret när hon tuggade i sig de levande
syrsorna var ett behagligt ljud.
Kanske var det hennes smala långsamt blinkande pupiller jag föll för.
Eller den knottriga sandfärgade huden.
Jag vet inte. Men söt var hon.
Fast lite skönt är det att hon nu flyttat till en annan kommun.
En dag möts vi nog i igen, Sally och jag.
Mardröm
Vaknade mitt i natten med skenande puls och gråten i halsen. Det som väckt mig var så verkligt att jag genast var tvungen att gå upp och kolla alla barnens sängar så att de låg kvar där i. Det är inte första gången jag gör det men det är första gången jag gör det av denna orsak. Läskigt värre! Men naturligtvis sussade alla fyra så sött så. Kollade att dörren var låst och att det inte var full snöstorm ute. Allt var som det skulle en mörk Oktobernatt som denna. Men känslan fanns kvar. Känslan av panik.
I drömmen, för det var en dröm skulle min stora tjeja gå till grannpojken och leka. Hon brukar göra det. Deras trädgård gränsar till våran, endast en liten träbro över en ännu mindre bäck skiljer oss åt. Hon traskar glatt iväg och jag vinkar hej då genom hallfönstret. Efter en stund slår det mig att det faktiskt är mörkt ute och en halv meter snö för den lilla stumpan att gå i. Dessutom verkar det blåsa upp till storm. Dumma mig, det är klart jag måste följa henne! Av någon märklig anledning (brukar vara så i drömmar) måste jag ta med mig lill-stumpan då jag går efter den stora tjejen. Bäddar in henne i ett täcke (?) och springer iväg. När jag kommer till våran garage-uppfart får jag se det fruktansvärda! Inte mindre än sju blodtörstiga vargar har omringat min äldsta dotter som skräcklslaget har stannat upp och bara skriker det värsta hon kan.
Nu kommer det här klassiska mardrömscenariot. Jag springer det fortaste jag kan fram till henne med min andra dotter på armen i en halvmeter snödjup, fångar upp den andra dottern på axeln och fortsätter springa. Men det går såååå sakta! Jag kommer ingenstans, jag sitter fast i marken praktiskt taget. Efter en livstid kommer jag äntligen fram till grannens trapp och vältrar mig in genom dörren. Räddade! Trodde jag ja! Nu måste jag ju få alla (grannarna hade för övrigt släkträff) att inse vilken fara som ruvar i deras trädgård. Ingen tror på mig. Dumma, dumma mamman i huset måste gå ut och kolla för säkerhets skull, med sitt äldsta barn med sig naturligtvis. Så börjar jakten om, fast nu ska jag rädda dem istället.
Det märkligaste med hela drömmen var att jag hela tiden var väldigt noga med att påpeka att det faktiskt var hela sju vargar som var där ute i trädgården. Och att alla vägrade tro på mig att det var sant.
Jobbigt läge.
Så här i efterhand och dagsljus kan ju drömmen te sig en aning fåning, inte sant? Men mitt i natten men vinden vinande runt stugknuten var det riktigt otäckt.
Det som var bra med drömmen var att jag resten av natten låg väldigt väldigt nära min sovande man!
Paus
Fredagkväll. Är det bara jag eller går inte veckorna lite väl fort? Känns som igår man gick och nynnade på "Nu är det Fredagsmyyys". Kanske är det så att mina dagar har blivit så lika varandra nu på sistonde, de smälter liksom ihop. Jag går upp, fixar frukost,kläder till barn och mig själv, borstar tänder på barn och mig själv, borstar hår på barn och mig själv(oftast), skjutsar till dagis, handlar lite, åker hem, plockar, läser en ganska lång stund, sitter vid datorn en ännu längre stund, äter något (oftast), hämtar barn på dagis, lagar mat,tar på barnen pyjamas,läser bok, pussar god natt och har kvalitetstid= gosa, kramas och bedyra varandra att den andre är den snällaste och gulligaste personen i hela världen och kanske sjunga en mysig vaggvisa, vips är klockan 22 och det är dags att gå och lägga sig. Var tar tiden vägen?
Nä dax att börja jobba igen. Börja träna igen. Gå ut igen.(Affären räknas inte.) Men å så skönt det har varit att "pausa". Så välbehövligt att bara vara! Låta dagarna gå. Så skönt att hinna tänka färdigt sina tankar. Få vara själv. Så skönt att kunna njuta av sin familj. Slippa vara arg, stressad och alltid alltid en irriterad mamma som inte hinner leka, som inte hinner rita målarbilder. Jag har hunnit, jag har lekt (inte så mycket som de kanske önskar men jag HAR lekt) Spelat spel, lagt ett helt pussel färdigt utan ett enda stress-utbrott. Nu ska jag bara klara av att ta med mig lugnet in i vardagen. Känns som jag kommer lyckas, inte varje dag men betydligt fler än för tre veckor sen.
Älskarinnan!
Tänk att något så materialistiskt som en tv kan göra någon så lycklig. Fast det är klart, det är väl som när jag ligger och tittar förälskat på mitt fina fina klädskåp som jag fyndat på Blocket. Det är nog samma sak. Men en tv? Det är ju bara något som ska fungera, ha skaplig bild så att man slipper sitta med förstoringsglas och kisande blick för att se något. En tv är ju inget vackert. Det är ju det man tittar på som är det viktiga, innehållet liksom.
Men i och med att min man äntligen har köpt sin älskade( ja den var älskad redan innan den kom hem) 50 tums plasma Hd-Tv så har jag fått en konkurent. Visserligen har tv:n alltid varit en sådan men nu är den STOR och tar väldigt mycket plats också. Kanske skönt att mannens älskarinna är bredare än en själv och tyngre(?) Men vilken upplösning! Vilken skärpa! För att inte tala om hur platt hon är! (Första gången han tycker att det är en fördel).
Ja, jag ska nog vara glad att han äntligen har fått henne, som han själv säger: -Jag har ju väntat hela mitt liv!
Kanske jag ska skaffa mig en älskare?
Hm. Han ska vara skön, lång, rejäl, mörk eller ljus spelar inte så stor roll, varm, mysig att krypa nära kyliga höstkvällar och anpassningsbar. I morgon åker jag till Mio och väljer ut honom!
Som en fluga på väggen
Skulle vilja vara en liten osynlig figur med vingar ibland. Som flyger omkring utan någons vetskap. Lyssnar och ser på när människorna lever sina liv. Tänk att få se på sig själv och sitt liv från toppen av en gran eller från hörnet bakom soffan i någons vardagsrum. Få höra och se vad de tycker om en, vad de säger då du inte hör. Lite skrämmande. Kanske bättre att bara kunna se rätt in i hjärtat på de som älskar en. Men om man då får se eller höra något man inte vill höra, då skulle det finnas en inbyggd censur. Inget piiip som bara gör en nyfiken utan bara liksom tar bort det. Så flyger man vidare in till andra familjer. Så där som änglar gör i filmer. Man ska inte kunna påverka bara studera. I syfte att lära sig att man inte är själv med sina tankar och funderingar, problem och vardagsångest. Få se och höra att de runt om en älskar och värnar om en. Eller kanske är det vad Bloggvärlden hjälper till med? En liten glimt in i varandras liv. Mycket bättre än att smyglyssna.
Barndom
Minnen som kommer upp till ytan.
Minnen som är svåra, som sitter djupt.
Minnen som gör ont och får en att gråta.
Minnen som man inte vill minnas.
Minnen som tvingar sig på.
Minnen som är vackra,bitterljuva.
Minnen som är en del av en.
Minnen man inte kommer ifrån.
Minnen som är dina egna.
Minnen som får förlåtelse.
Minnen som är svåra, som sitter djupt.
Minnen som gör ont och får en att gråta.
Minnen som man inte vill minnas.
Minnen som tvingar sig på.
Minnen som är vackra,bitterljuva.
Minnen som är en del av en.
Minnen man inte kommer ifrån.
Minnen som är dina egna.
Minnen som får förlåtelse.
Att rycka upp sig!
Ute skiner solen, igen! Är det inte lite märkligt att det är en sådan himla fin höst just i år? Varje gång jag sitter här vid datorn och spyr ut min bitterhet och olycka så ser jag genom fönstret hur vackert det är ute. Regnet borde ösa ner och det ska vara mörkt när det är höst. Jag vill ju inget hellre än krypa ner under täcket, men det kan man ju inte göra när vädret är så här! Nej då ska man ut i skog och mark. Sitta på trappan och le mot barnen som rumlar runt i lövhögarna, eller ännu hellre rumla runt med dem. Faan, jävla solsken! Ja det är nog så att även vädergudarna är emot mig-säger till mig att rycka upp mig. Räcker det inte med att mannen skickar små käcka sms där han skriver så rart-Ta det lugnt och tänk på allt fint du har. Klart som fan jag vet att jag ska rycka upp mig och ta det lugnt. Jag vet bara inte hur man gör båda sakerna på en gång. Känns som en konstig kombination. För mig är det på eller av. Just nu skiter jag i att solen skiner, jag går och lägger mig!
Film
Jag älskar Romantiska komedier! Det är så himla skönt och bara fly undan ett tag. Lättsmält, kräver ingen avsevärd tankeverksamhet, man vet hur det kommer sluta. Det är nog det som är bäst med dem, det otroligt förutsägbara slutet. Kyssen i regnet eller Killen som jagar en tjej i en taxi. Så jätte fånigt och klichéaktigt men så skönt och härligt. Lämnar en varm känsla efter sig i magen. Man kan behöva lite tramsig romantik nu när allt ska vara så förståndigt och allvarligt och vuxet! Dagen efter är filmen glömd. Det är inga filmer jag ser för att bli allmänbildad eller få en utmaning av. Sådana filmer kan jag se med min man! Nej, romantiska komedier ska ses i ensamhet för att komma till sin fulla rätt. Ingen som stör, pratar eller dansar fjantigt mitt framför tv:n i en känslig scen. Kanske är Romantiska komedier för tjejer det Kung fu/biljaktsaction är för killar? Jag vet att det finns tjejer som hatar romantiska komedier och hellre skulle tvingas genomgå en väldigt smärfylld behandling än se en. Och istället gladeligen delar chipsskål men sin man framför Rambo. Men jag är inte sån och det är jag stolt över!
Kloka ord
I morgon blir en bra dag, sa min femåriga dotter då jag stoppade om henne för natten. Antagligen citerar hon någon Disneyprinsessa. För det kan väl inte vara hennes mamma hon citerar? Eller kan det vara så att hon redan vid denna unga ålder visar att hon inte bara ärvt sin mors skönhet ;) utan även hennes klokhet! Ibland och ganska ofta nu för tiden säger mina barn så roliga och underfundiga saker. Är det sådant de får lära sig på förskolan? Elller kan det faktiskt vara så att ett och annat som deras föräldrar säger är bra? Inte bara:- Sitt upp på stolen! Skrik inte! Sluta retas! Osv. När ens barn säger något riktigt riktigt roligt eller klokt så önskar man att man kunde trycka på pausknappen och hämta filmkameran. För det är så svårt att även om det är ett så magiskt ögonblick att komma ihåg precis hur det var hon/han sa. Man vill återberätta för hela världen, tala om för alla hur fantastisk ens barn är som säger något sådant. Förhoppningsvis hinner man kludda ner några snabba rader på en papperslapp. Som visserligen hamnar på något jätte bra ställe för att senare(typ 30 år) klistras in i Babyn´s första bok tillsammans med första handavtrycket och första teckningen. Men stunden då barnet ler och skakar på huvudet åt sin otroligt korkade mamma som inte förstår något så enkelt som att I morgon blir en bra dag! Den stunden finns för alltid kvar i mitt sprickfärdiga modershjärta!
Sex
En stor grej eller en obetydlig? Något man vill ha men kan klara sig utan? Något som kan få en ur balans eller i balans. Sex är så mycket.
Något som kan vara fullt av skuld och skam men också vara så vackert. Med vem och när är det avgörande. Sex, det ultimata sättet att komma en annan människa riktigt nära.På det fysiska planet.
När du har sex med en person som du älskar då älskar du. Då känner ni varandra, då kommer ni varandra nära. Det för er närmre, får er att älska ännu mer. Ibland blir sexet ett tvång mellan älskande, slentrian, tråkigt och rutinmässigt.
Sex med någon som man inte älskar är sex. Kan vara hett, passionerat och väldigt mycket fysiskt. Visst kan det vara bra. Ibland kan det vara läkande, precis vad man behöver i den stunden. Ofta ger sex med någon man inte älskar en känsla av tomhet efter sig. Kanske bara en aning men den finns ofta där.
Sexfantasier är trevligt, något man kan ha utan att såra någon annan. I sexfantasierna kan man få utlopp för just det, fantasier. Det kan vara om en person, som kanske inte är din partner eller om att göra sånt som verkar spännande men som man aldrig i hela sitt liv skulle göra, på riktigt. Sexfantasier är oskyldigt. Kan hjälpa till att få fart på ett obefintligt sexliv eller bara krydda upp lite.
Sex är något som kan ta stor plats i ens liv eller avsaknaden av sex kan ta ännu större plats i ens liv. Sex är roligt, skönt, befriande och väldigt väldigt bra att ha!!
Tro kan förflytta berg
Är det så här det känns att vara utbränd?
Eller lider jag av utmattningsdepression?
Det finns så många fina ord för det som är så svårt att sätta ord på.
Jag känner mig trött helt enkelt.
Fast de dagar jag känner mig pigg och full av energi,är jag inte utbränd då?
Är det något som kommer och går?
De där dagarna då allt känns jobbigt, tvätten är ett oöverstigligt berg,
tanken på att åka och köpa toapapper är så jobbig att jag genast måste
krypa ner under täcket.
De dagarna kommer ganska ofta nu för tiden.
Har man då gått in i väggen?
Men ändå finns ju glädjen där, lurar runt hörnet.
Skrattet är lättväckt.
Nog måste det då innebära att allt hopp inte är ute?
Än kanske inte det tunga artilleriet behövs,
det med mediciner för upplyftning, ångestdämpning och lugnande.
Eller det med långtidssjukskrivning och arbetsträning.
Än kanske det finns tid att komma igen.
Tid och vilja att finna en lösning, få orken att räcka till.
Jag tror det och tron är stark tillsammans med de fina fina människorna runt om mig.
Snurr
Jag måste vara spontaniteternas drottning. Eller är jag bara impulsstyrd? Kan vakna på morgonen och veta precis vad som ska göras eller vad som bör göras. Sätter igång med energi, inte alltid men oftast då jag bestämt mig. Kommer halvvägs och då tröttnar jag. Ringer en vän och föreslår en fika. Drar iväg och har trevligt. Nästa dag vaknar jag med insikten att idag har jag inte bara dagens bestyr utan även gårdagens halvfärdiga att ta tag i. Nu är det inte med samma energi jag sätter igång. Efter att ha gjort en fjärdedel tröttnar jag redan denna gång och så fortsätter det. Har forfarande inte kommit fram till om det är en bra eller dålig egenskap. Jag har ju iallefall himla trevligt då jag får mina infall. Det är ju liksom dom som sätter guldkant på tillvaron. Men de där måstena växer och växer tills jag nästan drunknar i dom. Måste få någon slags balans i tillvaron. Hur man får det är för mig en gåta. Har provat med schema, stressträning(vara här och nu), och helt enkelt skita i alla krav och måsten. Men jag vet inte om det är lösningen. Kanske är det något som kommer med åren? Tänk när jag är 65 då kan jag slutföra det jag håller på med samtidigt som jag har jäkligt roligt!
I dag är en bra dag
I dag har jag njutit. Små korta ögonblick.
Sett på när mina barn har lekt tillsammans.
Sett deras upptäckarlust som något underbart.
Sett hur de utan förbehåll kastar sig in i leken.
Jag har njutit av att vara sysselsatt.
Inte önskat mig någon annanstans eller varit trött.
I dag har det varit en bra dag.
Solen har skinit och jag har känt den mot ansiktet.
Jag har känt kärleken som strömmar mot mig.
Kunnat koppla av. Sitta ner en stund och bara vara.
En sådan dag som i dag vet jag att jag är lycklig.
Så roligt!
Att äntligen få känna igen. Känna den där värmen i bröstet. Den där speciella känslan som bara kärlek kan ge. Lite pirrigt och bubblande. Vad skönt att den forfarande finns där någonstans. Om så bara för en sekund. Trodde att den för alltid var borta. Att endast ett upppbryt skulle kunna ge den tillbaka, endast en ny kärlek. Så fantastiskt att så lite kan frambringa så mycket. Ett telefonsamtal, ett ord ,en vänlig smekning. Att återigen få vara kär, fast i samma man. Så ofattbart efterlängtat och så otroligt saknat. Jag välkomnar den där värmen och önskar den stannar länge länge den här gången.
Vänskap
När jag är med dig så är jag glad. Ibland superlycklig, ibland fnissig och tramsig, ibland är jag nostalgisk och melankolisk. Men jag mår alltid bra. När vi träffas pratar vi, hela tiden. Vi pratar om viktiga saker som livets mening, extensiella saker, tro och framtiden. Vi pratar om banala saker som utseende,nöjen och fantasier. Men allt vi pratar om har en mening. Det lättar våra sinnen, får oss att tänka till ,att känna efter. Värdesätta det vi har och ifrågasätta vad vi inte vill ha. Min vänskap med dig är bland det viktigaste i mitt liv. Den och min familj. Utan dig som ventil i jobbiga stunder skulle allt vara för jobbigt för outhärdligt för tungt för att orka med. Utan dig skulle jag inte skratta ens hälften så mycket som jag gör. Det är som du så klokt har sagt: -Ingen annan känner mig som du gör. Jag vet inte ens om jag vill att någon annan ska känna mig så som du gör. Inte ens jag själv känner mig så väl. En vänskap som sträcker sig genom år, genom barndom, tonår och hela livet. En vänskap som inte är tvungen, som bara finns där. Insluter mig i sin famn och dig i min.
Dax för lite roligt
Nu får det ta mig tusan vara bra med deppigheter ett tag.Nu jädrar ska jag ha kul! Skitkul, jätte kul, hysteriskt kul.
Skratta, fnissa, asflabba, garva så jag nästan pissar på mig.
Ladda med vin och roliga historier. Samla goda vänner runt mig.
Bli så där fjortisaktig och jobbig. Prata sex och skvallra.
Ja nu får det ta mig tusan vara dax att ha lite roligt!
"I want to know what love is"
Jag behöver lite tid för att tänka över hur jag vill ha mitt liv.
Lite tid för mig själv. Lite tid för att se mig omkring, för att hitta mig själv.
I mitt liv är så mycket smärta, så mycket som gör ont.
Vet inte om jag orkar med det längre.
Det här berget jag behöver komma över känns så högt.
Jag ser inte solen genom målnen.
I mitt liv är så mycket smärta.
Vet inte om jag orkar med det längre.
Jag behöver lite tid för mig själv.
Vill känna att jag älskar igen.
Min version av låten.
Lite tid för mig själv. Lite tid för att se mig omkring, för att hitta mig själv.
I mitt liv är så mycket smärta, så mycket som gör ont.
Vet inte om jag orkar med det längre.
Det här berget jag behöver komma över känns så högt.
Jag ser inte solen genom målnen.
I mitt liv är så mycket smärta.
Vet inte om jag orkar med det längre.
Jag behöver lite tid för mig själv.
Vill känna att jag älskar igen.
Min version av låten.
