Forts. Stresskola
Mycket intressant måste jag säga.
Med tanke på min uppväxt de första åtta levnadsåren med en frånvarande pappa och en mamma som inte hade förmågan att ge den känslomässiga kontakt och omvårdnad som barn så väl behöver., är det ju inte alls så konstigt att jag nu mitt i livet med alla dess stressutlösande faktorer, vid två tillfällen till och med blivit sjukskriven för kraftiga stress symton och utmattningsdepression.
Det är ganska skönt att få höra att det inte är mig eller det jag gör som det är fel på utan det sätt jag växt upp på.
Med den vetskapen i bagaget är det betydligt lättare att släppa skuldkänslorna och skammen och istället fokusera på att hitta vägar att hantera stressen då den uppstår.
Jag är en bit på väg men än är det mycket kvar att jobba på.
Men viljan finns där!
Min stresskola.
De dagarna känner nästan alla av det dåliga samvetet i efterhand.
Men när man är i stressen är det svårt att stanna upp och inse vad för konsekvenser ens stress ger.
Kortsiktiga och långsiktiga.
När jag blir stressad får jag ökad puls, blir röd i ansiktet, tjatar, höjer rösten och pratar för mig själv.
Vilka effekter får detta då på mina närastående?
Det smittar naturligtvis av sig. Har jag otur medför det att mannen blir på uruselt humör hela dagen. Barnen reagerar på var och ens sätt. En börjar skrika och slå i dörrar, en börjar stillsamt gråta för att hon inte förstår vad som händer bara att det är obehagligt, en annan börjar ställa krav på mig och ökar på så sätt min stress.
En snabbt nedåtgående spiral.
Att med kunskap samtal och ökad medvetenhet kunna hejda sin stressreaktion är viktiga steg i att vända spiralen till en uppåtgående istället.
När jag känner att stressen börjar ansätta mig gör jag såhär, kan variera från en situation till en annan:
Andas lugnt
Tänker på vad jag gör och säger innan jag gör det.
Tänker på konsekvenserna
Är det riktigt illa, så stänger jag in mig en stund alternativt håller för öronen då ljud får mig att bli ännu mer sressad.
Talar tystare eller är helt tyst om jag känner att jag inte kan kontrollera mig.
Det bästa för mig är att prata om vad som händer i efterhand för det ger mig den medvetenheten som behövs för att jag ska kunna hejda mig nästa gång jag hamnar i samma situation.
Nästan snott :-)
Har varit så trött
försökt att räcka till
försökt att vara allt på en gång
Har försökt att vara tyst
varit kusligt tom
och allt som är bra med mig
har jag glömt bort
Minns ej vem jag är
ska försöka hitta
mina sidor som är bra
Det finns så många måsten
man gör som alla andra
men jag har tröttnat på
att vara som alla andra
Hur ska det gå?
jag har en längtan
vill testa nya vägar
skrattar mig bort
är rädd att fastna här
Jag letar efter sanning
kan inte hitta ut
För jag är vilsen
se mig för här är jag
Form
Bara man vågar vara fri att se det
Världen är en förunderlig plats
Lyfta blicken när man går
för den kärlek som finns
Ta emot det du kan få
Öppna upp ditt hjärta
inte gömma dina sår
Sträcka ut din hand
till den som söker
Känn den lycka
som ges till dig
Bara se den
Ömheten
Dax att sätta på dubbdäcken
inget vi önskar
men det blir bara så
Försöker hålla kvar
men vet snart inte hur
konstigt att det ska
vara så
Men allt har väl sin tid
snart är vi där igen
Där vi hör hemma
Eller är vi på väg
mot något nytt
vet inte
Får hitta nya sättt
att bevara det vi har
För hålla fast
det ska vi!
Nostalgi
Detta skrev en vän till mig för väldigt många år sen. Fint var det och tillägnat mig, otroligt men sant. Varför höll man inte fast vid en som skrev så?!
Ode till en Gudinna!
Där silverne vatten pelare spela
en melodisk sång av längtan och sundhet,
Varma nätter där människor kela
berusade av åtrå och kärlek
Ty ensamheten är mörk och kall
lik midvinternattens kyla till Ulvarnas skri
I de högre sfärernas juvelprydda kall
hon härska i enväldig anarki.
Med makten att besudla, skända och blända
de män som hennes skönhet och värme söka locka
likväl den ende, vars blick strålar utsända
av det slag som i själens djupa skrymslen pocka
Hennes sammetslena hud, klädd i solskenets skrud,
till stånd sätta bud, under trånande ljud.
Därför, med makten att frälsa eller förkasta,
det välsignade ljusens gudinna så fri
I drömmen vi över ängderna kasta,
För mig en gudinna du förbli, Marie!
H.L 27/6-95
Projekt Rotning.
Funderar på att börja rota lite i mitt förflutna. Verkar så himla svårt bara. Allt är så sekretessbelagt. För ett par år sedan,sådär 12 så beställde jag utdrag från min akt( tänk jag har en akt) från stadsarkivet. I min hand fick jag då ett tiotal papper med fler överstrukna rader än skrivna. En ganska luddig bild av mig och vad som hänt.
Jag vill ha helheten men vet inte hur jag ska lyckas få den.
Att jag nu helt plötsligt har blivit så intresserad av mitt förflutna är kanske inte så konstigt. Jag börjar närma mig 40 och jag börjar få tid att tänka.
Vore så mycket enklare om jag hade någon att minnas tillsammans med.
Om jag inte vore som jag är skulle det inte vara jag!
snäll och vän
försiktig och mjuk
Jag är bara född sådan
Många tror att jag inte kan bli arg
Det kan jag. Fast det kanske inte yttrar sig som för andra.
Jag blir tyst och sluten
Vänder mig bort.
Kanske skulle jag behöva
gå en kurs eller nått
för att lära mig att skrika
gorma kasta saker och vara sådär som man ska vara då man är arg.
Men egentligen, varför?
Det är inte jag som behöver skrika.
Hörde något så bra idag.
Människor från landsbygden är mer återhållsamma
med känsloyttringar än människor från städer.
OCH det är bra!
I allefall i det yrket jag har.
Så kanske eller alldeles säkert har jag då hittat rätt.
Så jag fortsätter att vara så som jag är.
Semester?
Fastän snön fortfarande ligger djup så kan man nästan känna doften av Tussilago och lediga dagar. Kan det bero på att semesterönskemålen ska vara innlämnade nästa vecka? Manar till att börja tänka på allvar när var och hur man ska spendera detta års sommarveckor. Som vanligt har jag massor av trevliga förslag och ideér. Men som husägare och fyrabarnsmamma lär semestern innebära mycket av mindre roliga men ack så nödvändiga saker också. Denna sommars projekt är som följer:
1. Måla klart det vi inte hann med förra året
2. Rensa i garderober,skåp och förråd
3. Tapetsera vardagsrummet( Om det inte sker i år komme det aldrig göra det!)
4. Måla mammas linneskåp(Hann inte med det heller förra året)
5. Inreda vardagsrummet (under förutsättning att vi har tapetserat då)
6. Anlägga trädgårdsgång( Går betydligt lättare att skotta nästa vinter då)
7. Göra mysiga spontana utflykter med barnen
8. Läsa jättebra böcker
9. Grilla med goda vänner nästan varje kväll
10. Hälsa på svärföräldrarna
11.Spela kubb (blev bara 1 gång förra året,skandal!)
12.Äta jordgubbar på en filt under äppleträdet (javisst, vi har ju sågat ner det)
13. Smörja, leta fästingar och plåstra om skrubbsår på knäna
14. Lära barnen hur man trär smultron på strå
15.Vara romantisk och mysa med mannen då barnen är hos barnvakt
16.Bada bada och bada
17. Ja och så klart åka till något jättebra, billigt och minnesvärt ställe i minst 1 vecka!
Hmm..Hur mycket hinner man på 4 veckor?
Tänk
Tänk alla de små
som inte har en famn
att famnas av
De som aldrig blir
strukna över håret
får naglarna klippta
då de blivit för långa
Tänk alla de små
som slutar att gråta
för ingen hör dem ändå
De som lär sig att
inte synas inte höras
att inte vara till besvär
Tänk om det fanns en ängel
som tog hand om dem
som öppnade sin famn
älskade dem gjorde dem hela
En ängel inte i himlen
utan i dem som ska finnas
för de små
Vitt blir svart
Det är så lätt att såra. Ju mer man anstränger sig ju värre blir det.
En tanke som var god förvandlas snart till svart i någon annans sken.
Försök till försoning kastas snabbt omkull när du blir förbisprungen.
Det är inte lätt det här som kallas diplomati, det som blivit mitt kall.
Liten
Så många steg ska du ta.
Med dessa små fötter
ska du livets väg följa
Så många kinder ska du klappa.
Med dessa små händer
ska du kärleken upptäcka
Så många ord ska du säga
Med dessa små läppar
ska du smakernas lust känna
Ett nytt liv
Den är så svår
den där känslan
att beskriva
ingen annan lik
Utmattning lättnad
fullständig närvaro i nuet
så omedveten
om något annat
Endast len varm hud
fuktiga lockar som
inte torkar
ännu på några dar
Fingrar som inte kan få nog
Fjärilstunna fladdrande ögonlock
över djup mörk blick
som från första
mötet håller dig fången
i en ljuv villkorslös kärlek
som aldrig tar slut
Så, du nya liv
som givits mig till låns
Jag ska vårda ömma och älska
dig tills mitt liv är slut
och efter det ska jag
skydda dig med mina vingar
Att välja lycka!
Det är svårt att hitta svar på. Vissa speciella händelser i ens liv är så självklart lyckliga. Som när man får upp sitt nyfödda barn på magen eller när man är så där tok nykär då är man lycklig.
Men när det är vardag? När man jobbar, tvättar, städar, lagar mat och slappar i soffan. Vad gör en lycklig då?
Jag blir iallafall lycklig av att diskbänken är ren och tom på disk då jag kommer hem från jobbet. Kanske låter banalt men just i den stunden är jag faktiskt lycklig eller känner snarare en inre frid.
När mannen väljer att stanna en extra stund vid middagsbordet för att prata med mig istället för att rusa upp till datorn eller teven gör mig också lycklig. Kanske självklara saker men ack så värdefulla för mig.
När jag lämnar mina barn på dagis och vi har haft en lugn och mysig morgon utan psykbryt och knöliga strumpor och jag vinkar hej då genom fönstret där endast deras små näsor sticker upp och de slänger slängpussar från leende munnar då är jag riktigt lycklig!
Min man är oftast lycklig, säger han. Det är bra och jag önskar att jag kunde få lite av hans tacksamhet för det liv vi lever. Naturligtvis tycker jag också att vi har det bra. Men för mig tar nuet och det som ska göras just nu så mycket plats och energi att det händer alldeles för sällan att man stannar upp och tänker på hur bra man har det egentligen.
En gnutta ödmjukhet för livet är inte fel. Men jag jobbar på det och är nog inte riktigt lika bitter nu för tiden då jag faktiskt får sova åtta timmar per natt!
Separation
Dina ord klistrar
sig fast likt
spindelns garn
om flugan
Skona mig
från din röst
den skär så djupt
lämnar mig svag
i min egna ensamhets kval
Du rör mig
Tvingar dig in
Lämna mig ifred!
Din famn
kväver med sin värme
Låt mig stanna
i ett mörker
Låt allt bara vara
För när du försvinner
lämnar du mig att drunkna
Nytt
inte samma som igår
Idag tänker vi
andra tankar
inte samma som igår
Idag använder vi oss
av det
vi lärde oss igår
Levande
Med snabba korta
andetag
kippar jag efter luft
Med näsan precis
över ytan
Ser jag att de
små ulliga
molnen
forfarande
svävar genom det ljusblå
Vitt
Det är så skirt allt det
vita jag ser då jag
tittar ut genom
mitt sovrumsfönster
Så tung och glittrande
ligger den på taken
Smala hårt framjobbade
gångar leder till
det som behövs nu
Det täcker nästan allt
vitt vitt vitt var jag än ser
Så mjukt ser det ut
När du inte är här
Så långt borta men ändå så nära
Trycker näsan djupt in i din kudde
en svag doft kvar där av ditt hår
Idag kom inga tårar bara
en rörelse av kärlek i bröstet
Imorgon går det bra
Bara jobba på
Nästa dag och nästa då saknaden
känns svår
då vill jag höra din röst
om så bara
ett snabbt : -Hallå!
Men tystnaden när luren lagts på
är tung
Lukten den lilla som fanns
finns inte längre där
Kanske
man vänjer sig
Tiden går
Snart är du här igen
