gullspira

Jag är nu inne i en förändringsfas. Det vill säga, förändra i hemmet. Här räcker det inte med att möblera om lite eller köpa nya gardiner, nej jag ska tapetsera om, flytta alla möbler till ett annat rum, måla om möbler och helst köpa nya möbler, eller iallefall bättre begagnade möbler ( då jag lever efter den filosofin att det som inte går att hitta på Blocket är inte värt att hitta).

Huvudet håller på att explodera av alla inredningstankar, randiga tapeter, blommiga igen eller måla direkt på den gamla tapeten? Vad är bäst? Hörnsoffa eller bäddsoffa eller kombinerat? Går det att dra kablarna till datorn genom två väggar och en liten mindra hall eller måsta jag fixa trådlöst?

Samtidigt som dessa gör-om-tankar snurrar har jag börjat röja i skåp och lådor. Super bra och väldigt välbehövligt. Bara det att börjar man i ett skåp så drar det med sig nästa och nästa, en så kallad dominoeffekt eller som min vän sa "- katten på råttan, råttan på repet osv."

Dessutom börjar tiden sina, den värdefulla semester-tiden. Endast en vecka återstår. Ska jag då välja att lägga denna tid på städning av garderober eller ska jag skita i det och bara mysa? Hm, svårt val. Faktiskt. Det är ju så himla skönt och får ordning och det är så kul och slänga de där gamla sakerna, så som de där udda kantstötta Ikea-muggarna som har hängt sig kvar från när man flyttade hemifrån.

Nej, ut med det gamla och in med det nya, det vill säga 10 stycken Ikea muggar för tjugo kronor. Vem kan motstå det? Och till mitt försvar kan sägas att alla muggar i mitt köksskåp från och med i dag har samma färg! Och så är det ju bara tillfälligt tills jag hittar de där perfekta bondromantiska muggarna som säljs ut till halva priset så att jag kan ta mig råd och köpa på mig ett dussin direkt, det vill säga tills jag går i pension eller nått.

Det är för härligt att röja! Eller så lägger jag mig i hängmattan och vilar tills lusten att röja går över.

Kan man gifta sig med två pojkar? Undrar min fyraåriga dotter. Nej, blir mitt direkta svar. Det får man inte. Du måste välja en. Fast det är klart kommer jag på efter en stunds eftertanke, om du först gifter dig med den ena och sen skiljer dig så kan du gifta dig med den andra.

Men genast då orden lämnar min mun protesterar min man förskräckt, så kan du ju inte säga! Vad ger det för signaler? Ja, det kanske var dumt sagt men det är ju faktiskt så verkligheten ser ut nu.

Fast jag inser ju förstås också att så säger man ju inte till sin fyraåring som precis har börjat träna på bröllopsvalsen med dagiskompisen och tittar på Askungen var och varannan dag. Kanske ska jag låta henne ha kvar den romantiska bilden av "Så levde de lyckliga resten av sina dagar!" ett lite tag till.

Och dessutom som jag sedan tillade då jag kommit till sans, så behöver du inte gifta dig alls. Du kan bara fortsätta och vara vän med de två pojkarna och man får faktiskt till och med vara kär i flera då man bara är fyra år.

Lyckos henne!

( För övrigt så kan det nog inte bli något bröllop iallefall med den ena pojken, för han kan faktiskt inte dansa, så det så!)

Så blå har himlen aldrig varit. Så skönt har det aldrig varit att vara ledig. När man är inne på tredje semesterdagen och man vet att tjugofyra återstår. Då är det rätt gött att leva.

När man dessutom bestämt att denna semester ej ska innehålla några krav eller måsten utan bara sådant man vill för stunden.
Det är klart, ett visst -Jag bör nog städa ur garagen eller visst ska vi måla färdigt huset, infinner sig emellanåt men det känns inte ansträngande utan bara som att det tar vi en dag då vädret är grått och trist.
Och ännu har inte vädret varit det så vi myser vidare på filten, äter jordgubbar med glass och umgås med dem vi vill och gör det vi vill! Härligt!

Somliga säger att längta en aning är bra.

Men för att få den där riktiga saknakänslan krävs det att man har lite tråkigt. Det funkar inte att dra iväg med kompisarna till en ö i skärgården för att få en stund ifrån den man behöver sakna lite.
Nej, det är alldeles för roligt för att man ska drabbas av den där känslan av tomhet, att något fattas i ens liv.

Nej, det som behövs är att den personen i stället sticker iväg och att du går kvar hemma ensam och har långtråkigt. Då blir saknakänslan mycket mer påtaglig. Ja, till och med så stark att du kan drifta dig till att säga att du faktiskt längar lite efter personen.

Och det mina kära vänner är en stor vinst och något otroligt eftersträvansvärt.

Jag vill så gärna längta att jag sparkar iväg honom i minst två dygn.

Som sagt att längta är bra. Och längtar det gör jag faktiskt en aning.

Och en aning är alltid en början.

Nu så äntligen är nedräkningen slut. Semestern kan börja!
Just idag då jag har mer än fyra veckors ledighet framför mig känns livet rätt okej. Det är mycket jag ska hinna med men också att bara njuta av känslan, att vara just ledig.
Känns som att vädergudarna går att lita på för en gång skull, så ett och annat dopp i det blå ska det bli och grillningar och kubbspel och utflykter och andra massa härliga saker.

Så sommaren nu är jag här, välkomna mig med öppen famn så ska jag ta emot allt du har att erbjuda med ett högt skrik av glädje!!

Ibland blir jag bara så trött på alla män. De är så förskräckligt irreterande. Vissa dagar i deras närhet känner jag mig som en lastgammal sur-kärring med onormalt kontrollbehov.

Ordning och reda, vad är det för fel på det? Nytta före nöje då?

Den slappa attityden-"det ordnar sig-atttityden" är ju helt enkelt skitjobbig att finna sig i.

Visst, spontanitet i all ära men hallå!

Eller kanske skulle även jag egentligen må bättre av lite slapphet, lite laid-back-hållning. Slå mig ner i soffan och köra ett parti poker innan jag tar mig an disken?

Nja, tveksamt.

Kanske är det tur att vi är olika.

Men leva utan dem skulle i vart fall vara hemskt tråkigt så det är väl bara att bita ihop och vara lite lagom sur-tant när det behövs.