Bön
Hon fattas mig redan innan hon är borta
vem ska nu hålla om mig i sin famn?
vem ska fylla detta tomrum?
Ensamheten ekar högt idag
Hon fattas mig
sorgen faller inombords
lägger sig som en sten
Maktlösheten över tidens gång
över det som inte går att hindra
Jag låter avgrunden fånga mig
skriker ut min vanmakt
över himlen som inte vill vänta
Låt mina böner svaras på
Låt henne stanna om så bara för en stund.
Tillbaka
Återseendets varma famntag
doft av annans tvättmedel
leenden som inte kan hållas tillbaka
Nyförälskelsens blygsel
förlorad tid att ta igen
pärlande skratt
med ett styng av saknad
Så skön var tiden ifrån
men ack så ljuvt är återseendet!
Att välja
Att väga fördelar mot nackdelar. Vad väger tyngst? Kan man lita på magkänslan? Ska hjärtat få bestämma eller hjärnan? Att leva med irritation och bitterhet sliter. Kan något man tänker ändra på det? Kan något man gör ändra på det? Hoppet är det sista som lämnar en, sägs det. Eller är det bara envishet som gör att man håller i?
Svåra beslut, tunga beslut. Eller inga beslut, tiden får utvisa. Med åren blir man klokare ju, kanske man vet då.
Naken
Med en blick i dina ögon
kan jag se att du kommer gråta
Jag ser vart du är på väg i en rörelse
Jag ser in i dig in i dig
Din hud är genomskinlig
Ditt hjärta blottat
V
Det är inte varje dag man får en stund som denna. Ett ostört samtal. Ett tillfälle till samtal som ger så mycket energi. Som fyller en med energi. Jag är så tacksam för denna ynnest det är att ha dig som vän.
Din varma axel att gråta ut mot, din varma närvaro och dina kloka ord. Tack!
Din varma axel att gråta ut mot, din varma närvaro och dina kloka ord. Tack!
I ljuset
I djupet glömt gömt för länge sen.
I ljuset ser det annorlunda ut.
I ljuset är det inte fult.
I ditt sken blir det iallefall mindre fult.
Det gömda sen länge glömda
är övermäktigt inom mig
men i din närvaro hanterbart.
Din närvaro helar underbart.
Det svarta inom på djupet
försvinner för en stund.
Borta bra men..
Nåväl, vad är väl en vistelse i storstaden? Säkert hemskt tråkig, dötrist, eller eller alldeles helt underbar!
Skulle nog säga något där mitt emellan. Rätt skönt att komma hemifrån, kul att se något annat än de platta vidderna och inskränkta lantisborna. Gott med restaurangmat varje dag och trevligt att sitta med ett glas vin i handen och fötterna uppslängda på en renbäddad säng.
Mina fötter värker efter allt traskande gata upp och gata ner. Mitt huvud värker efter allt som låter, hela tiden. Människor överallt, bilar överallt och sirener hela tiden.
Rätt skönt att komma hem. Rätt skönt att höra tystnaden, se de milslånga vidderna och köa med de inskränkta lantisborna i den sömniga Konsumbutiken med falukorvsringen i korgen!
Skulle nog säga något där mitt emellan. Rätt skönt att komma hemifrån, kul att se något annat än de platta vidderna och inskränkta lantisborna. Gott med restaurangmat varje dag och trevligt att sitta med ett glas vin i handen och fötterna uppslängda på en renbäddad säng.
Mina fötter värker efter allt traskande gata upp och gata ner. Mitt huvud värker efter allt som låter, hela tiden. Människor överallt, bilar överallt och sirener hela tiden.
Rätt skönt att komma hem. Rätt skönt att höra tystnaden, se de milslånga vidderna och köa med de inskränkta lantisborna i den sömniga Konsumbutiken med falukorvsringen i korgen!
Instängd
I kyliga kvällens råhet
kvider jag stilla
Ensamhetens ångestfulla
kval slår rot
Tiden upphör gälla
det finns inget slut
bara väntan
Gråten fastnar
i stundens fasa
tröstar ej
Stenarnas gråa
fuktiga mot kinden
Dämpade ljuden stegras
kommer med befrielsen
Förlorat
De är så tunga
stegen du tar
då du vänder dig om.
som om viljan att stanna
är större.
De blickar du sänder
säger mig ingenting
längre.
Du berör mig inte
då du rör mig
med dina händer.
Jag kan se dig andas
dina läppar rör sig
men jag hör inte orden.
Ditt hjärtats slag
tillhör inte mig
nu är de bara dina.
Oj, vad blått det blev!
Den blåa färgen är blåare än något annat jag tidigare sett. Den luktar starkt, det sticker i näsan. Högst upp på en konstruktion av staplade pallar och stolar står jag vinglande, rädd och med penseln i handen. -Måla nu! Säger han med uppfodrande röst. Jag drar försiktigt med penseln längs den grårutiga tapeten.
-Såhär, eller? Säger jag och önskar att han ska vara nöjd så att jag får klättra ner från det vingliga tornet.
-Nej, mera. Sen ska vi måla sängen också!
Klockan är fem på morgonen och mamma och pappa ligger i sina sängar och sover tungt. Min försigkomna bror har hittat de bristfälligt gömda målarburkarna under diskbänken. " Vi ska måla hela lägenheten lilla mamma...."
-Såhär, eller? Säger jag och önskar att han ska vara nöjd så att jag får klättra ner från det vingliga tornet.
-Nej, mera. Sen ska vi måla sängen också!
Klockan är fem på morgonen och mamma och pappa ligger i sina sängar och sover tungt. Min försigkomna bror har hittat de bristfälligt gömda målarburkarna under diskbänken. " Vi ska måla hela lägenheten lilla mamma...."
Det är svårt att stå utanför
Hon log och det gick rakt in i hjärtat.
Hon skrattade och det skänkte hopp.
Hon möttte min blick med klara ögon.
Hon är barnet som söker.
Hon skrattade och det skänkte hopp.
Hon möttte min blick med klara ögon.
Hon är barnet som söker.
Det är så skönt
Går igenom mitt hus. Det är så skönt när det är rent.
Solen skiner in genom mina fönster och jag trivs.
Slår mig ner i min soffa, kramar om en kudde.
Det är så skönt när det är lugnt.
Utanför kvittrar fåglarna och jag sitter här, bara sitter.
På radion spelar en melodi som fastnar i mitt minne.
Det är så skönt att bara vara här.
Andas in och lutar huvudet.
Ser mig omkring i det som är mitt hem.
Det är så skönt då jag är själv.
Hildegard
" Det stora huset, en föredetta skola var en fristad. Där fanns frisk luft, plats för lek i den gamla gymnastiksalen och tid för underbart goda måltider bestående av varma smörgåsar med kantarellstuvning på. De serverades i det gästvänliga köket där Bengt med sin piprök och taxen snusande vid sina fötter fullbordade trivseln. Så behaglig var känslan att för ett tag vara en del av denna atmosfär.
Om hösten fylldes trädgården med äpplen i alla dess sorter. Ett sådant överflöd av frukt. Vi plockade, bar, fyllde karton efter kartong och vi åt så mycket vi bara orkade.
Så lycklig jag var då jag var hos dig, Hildegard!"
Om hösten fylldes trädgården med äpplen i alla dess sorter. Ett sådant överflöd av frukt. Vi plockade, bar, fyllde karton efter kartong och vi åt så mycket vi bara orkade.
Så lycklig jag var då jag var hos dig, Hildegard!"
Vad är det med män och assistans?
När mannen äntligen efter veckor, månader ja tilloch med år av mina påtryckningar tar sig för att sätta upp den där rullgardinen som stått lutad mot sovrumsväggen istället för att se till att jag får en ostörd och ljusskens- skyddad nattsömn, så är det av yttersta vikt att JAG är med och ASSISTERAR, det vill säga står bredvid och nickar instämmande i hans utläggningar om hur då denna rullgardin på bästa sätt ska fästas i väggen.
En annan otroligt viktig och absolut nödvändig uppgift jag har i detta projekt är att hålla dammsugarmunstycket under borren så att, gud be vare, inte gipsdammet ramlar ner på golvet!
Att ha mig som assistans innebär också att istället för att själv masa sig ner för trappen och hämta de verktyg han i sin iver att starta den manliga insatsen glömde att ta med upp nu kan skicka mig att hämta!
Nåja. Man får väl i sin tacksamhet av att äntligen få den hett efterlängtade rullgardinen uppsatt finna sig i denna minst sagt icke feministiska roll och ställa upp som mannens egen lilla självförtoende-upphöjande-"åå vad du är manlig"-och "kan såå mycket"- sägande fru!
Takdropp
Men se! Är det inte ljuset som kommer.
Nu kommer orken.
Lusten att ta tag i saker.
Lusten att sitta i hörnet
med ansiktet vänt mot värmen.
Men hör vad fåglarna kvittrar!
Också de har vaknat till.
Flyger på vinterstela vingar
mellan grenarna.
Nyvakna sträcker vi
oss mot solen
famnar och välkomnar.
Var det så det gick till eller minns man bara det man vill?
"Asfalten värmer genom de tunna vita sandalerna. Även handen som håller om min är varm.
Jag småskuttar ivrigt trottoaren fram. Det är lite bråttom, tänk om de redan börjat?
Snart hörs sorlet från alla som står i klungor utanför byggnaden. Där någonstans ser jag henne, fröken.
Hon sluter upp vid vår sida och tar över min hand från mammas. Det är dax att gå in.
Året är 1981 och jag är med på min första skolavslutning. Det är här historien börjar. Det är härifrån mina minnen börjar. Tiden innan är bara lösryckta fragment. Korta snabba bilder som flimrar förbi."
Jag småskuttar ivrigt trottoaren fram. Det är lite bråttom, tänk om de redan börjat?
Snart hörs sorlet från alla som står i klungor utanför byggnaden. Där någonstans ser jag henne, fröken.
Hon sluter upp vid vår sida och tar över min hand från mammas. Det är dax att gå in.
Året är 1981 och jag är med på min första skolavslutning. Det är här historien börjar. Det är härifrån mina minnen börjar. Tiden innan är bara lösryckta fragment. Korta snabba bilder som flimrar förbi."
Minnen
" Lukten av gamla kläder känns trygg. Mammas blommiga polyesterklänningar runt om oss där vi sitter ihopkrupna och tysta.
Vi leker, min bror och jag. Vi har vårat alldeles egna gömställe där inne bland kläderna. Där finns också mammas svarta långa päls som är så len att stryka på med händerna och några för små gymnastikskor som är knöliga att sitta på.
Där bakom de rödbruna dubbeldörrarna i teak leker vi oss in i vår fantasivärld.
Det är inte första gången, vi leker ofta i garderoben. I den man låser med nyckel från utsidan."
" Han hade många ideér. Han som är min bror och som var min bundsförvant i den värld vi levde i.
Han retade mig så som syskon gör men han fanns där som förebild, ända tills den dag då jag insåg att jag vuxit om honom."
Vi leker, min bror och jag. Vi har vårat alldeles egna gömställe där inne bland kläderna. Där finns också mammas svarta långa päls som är så len att stryka på med händerna och några för små gymnastikskor som är knöliga att sitta på.
Där bakom de rödbruna dubbeldörrarna i teak leker vi oss in i vår fantasivärld.
Det är inte första gången, vi leker ofta i garderoben. I den man låser med nyckel från utsidan."
" Han hade många ideér. Han som är min bror och som var min bundsförvant i den värld vi levde i.
Han retade mig så som syskon gör men han fanns där som förebild, ända tills den dag då jag insåg att jag vuxit om honom."
Lättnaden är också tung ibland
Svårt att definiera detta,
är det lättnad eller nederlag
jag känner?
Det var ju detta jag ville
det här min känsla sa mig
Men viljan är stark
viljan och tanken
att vara duktig.
Måste bara byta fokus.
Känns skönt att
nu kunna andas lätt.
Vara duktig
är en last
som är tung att bära.
Men att säga ifrån
är räddningen.
Nu ser jag framåt
med klarare blick.
Alltid
Alltid har jag önskat mig kärlek
att alltid ha någon nära
finna mig själv i någon annan
Alltid har jag drömt om detta
att bli älskad för den jag är
att famnas varje kväll
Alltid har jag trott på lycka
att alltid vara två
att detta ska bestå
att alltid ha någon nära
finna mig själv i någon annan
Alltid har jag drömt om detta
att bli älskad för den jag är
att famnas varje kväll
Alltid har jag trott på lycka
att alltid vara två
att detta ska bestå
Aldrig
Aldrig hade jag väl trott
att det skulle ta så lång tid
att lära mig om livet
Aldrig hade jag kunnat ana
att inte förens nu
skulle veta vem jag är
Aldrig hade jag kunnat veta
att livet skulle te sig så här
att dettta blev min verklighet
att det skulle ta så lång tid
att lära mig om livet
Aldrig hade jag kunnat ana
att inte förens nu
skulle veta vem jag är
Aldrig hade jag kunnat veta
att livet skulle te sig så här
att dettta blev min verklighet
Födelsedag
Sorgen syns i dina ögon
idag
Ligger som en klump i halsen
Ruvande.
Det lyser igenom dina skratt
ditt småprat hakar sig
Dina kinder är våta
när
du vänder dig bort
Idag av alla dagar
då alla talar om
att du betyder någonting
Fattas dig något
Ett tomrum
som ingen kan fylla
Tänk att det ska vara så svårt att få lite lugn och ro i sittt liv!
Ful frisyr=Smart?
Vad är det för fel på min frisyr?
Alla andra är så fina jämt.
Är det kanske för att jag inte orkar
att föna, styla och spraya?
Eller är det för att jag bara
klipper mig var tredje/fjärde månad?
Vissa dagar då jag står vid spegeln
och faktiskt orkat blåsa lite grann
då känns det ändå ganska okej.
Varför blir aldrig mitt hår
lång, blankt och romantiskt böljande?
Kanske klipper jag mig för ofta?
Eller för sällan?
Kanske ska man använda inpackning
varje måndag?
Eller har jag bara dåliga hårgener?
