Jag vill att du ser på mig
Det är i blicken som den sitter,
själen.
Den där som är så svår
att beskriva.
Det är när ögon möter ögon
som det känns
på riktigt.
Aldrig förljuget
kanske beräknande
men alltid
på riktigt.
Det är i blicken
man drunknar
ohjälpligt
förlorad
om så bara för en stund.
Ett gott skratt förlänger livet
Jag känner livet i mig! För att citera en viss Rövardotter.
Kanske är det solen som gör det, eller den roliga resan, eller att det snart är semester, eller att jag känner mig lite smått småkär, eller att vi rett ut ett och annat, eller så är det helt enkelt så att jag är trött på att vara deppig, negativ och småtjurig. Jag vill vara glad glad glad!
Tar livet med en klackspark och bara njuter av känslan.
För som den cyniska person jag är så tänker jag att inte ens glädje kan vara för evigt så det är bäst att passa på och ha roligt så länge det varar!
Så förvånad
Men så förvånad som jag blev denna gång har jag nog aldrig blivit förut. Livet är spännande ibland!
Nu är det bara för mig att tänka om, satsa helhjärtat på detta och inse att det sista som lämnar en är hoppet.
Kryssning
Det tar sig, blir bättre och bättre för varje gång. Förra gången kände jag mig gammal, patetisk, ful och bortglömd. Denna gången kände jag mig relativt ung, rolig, rätt ok och omtyckt.
Undrar hur det blir nästa gång?
Kanske fjortisaktig, hysteriskt skrattframkallande, skitläcker och otroligt åtråvärd!
Man kan ju alltid få drömma ;)
Det var inte så här jag hade tänkt mig det
likt de första ljumma sommarkvällarna
fjärilens vingslag i skuggan
syrénens milda doft
likt slagen från ett hjärta
så flyktig så flyende
så svag så skör
är kärleken
så lätt får vi den att försvinna
En far
Den är så mjuk
kinden
som också är fårad
av livet
Den är så mild
blicken
som sett så mycket
av livet
Den är så stark
handen
som smekt de sina
hela livet
Motion när den är som bäst!
Appropå det här med stavgång. Är det töntigt eller är det ett utmärkt sätt att få motion på?
I mitt fall kan jag säga att det är munnen som får mest träning. För på våra kvällsrundor runt byn talas det nästan mer än det gås. Vi pratar om män, deras fel och brister (mest brister), vi pratar om jobb, om roliga saker, om sorgliga saker, om måsten och om, ja nästan allt. Det vi pratar minst om är nog träning.
Men det är klart några små raska steg får vi ju också till där emellan. Men det bästa med våra små promenader är nog iallefall den där stunden vid postlådorna precis innan vi ska säga tack och hej för denna gång och vi lutar oss bekvämt mot våra stavar, viftar bort myggor runt öronen och pratar.
Intet att förakta denna värdefulla motion för själen!
Min första kärlek
När jag var liten hade vi en hund som hette Tarzan, "för att han har prickiga kalsonger!" fick jag höra då jag frågade varför.
Han var en obotlig jakthund med den konsekvensen att han fick leva sitt liv kopplad. De få innerligt efterlängtade dagar om året det var jaktsäsong släpptes han ut i den fria naturen! Många många timmar senare återvände han klipp slut men ack så lycklig. Min far suckade tungt varje gång han fick fara runt och leta efter honom, men jag förstod Tarzan. Vem skulle inte passa på då tillfälle gavs att springa så länge man bara orkade i skog och mark då man visste att det enda man skulle få se de kommande månaderna var insidan av en ytterdörr i en ganska så smal hall och lukta på folks svettiga skor.
Visserligen hade Tarzan även dagar då han flämtande låg under Spiréabusken bakom sin hundkoja, men vad var väl dessa dagar jämfört med den vackra naturen i Kilsbergen och att ha nosen i hararnas efterlämnade spillning?
Efter regn kommer sol
Så denna efterlängtade värme
solens lindrande strålar
sprider sin glans
tinar det som varit fruset
Äntligen få rosor på kinden
få känna livet i sig
andas med djupa andetag
den luft som nu helar
Känna lugnet
vindens smekningar
Harmonin den för med sig
är väntad och längtad
Så tom
hjärtat brister
Jag känner maktlösheten
slå sina vassa klor i mig
och jag orkar inte längre blunda
Finner ingen råd
vet inte vart nästa steg ska bära
Orken har tagit slut
Glädjen har försvunnit
och viljan är ett minne blott
Inom mig stannar allt
inom mig bär jag allt
orkar inte
eller är det just det jag gör
orkar blunda
en liten stund till?
Klara färdiga...
Föresatsen är att komma iväg till gymmet i morgon med. Är jäkligt hungrig nu men stjälper i mig vattenglas efter vattenglas. Vatten är bra, och fibrer fick jag höra av min granne nu i kväll på promenaden. Så i morgon blir det gröt till frukost och inga smaskiga rostmackor.
Försöker desperat visualisera mig utvräkt på stranden i trekantsbikini. Hulk...
Hmmm, undrar om äggmacka är bra för förbränningen?
Mina
Om du lämnade mig nu
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu
Lars Winnerbäck och Miss Li
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är
Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
Lars Winnerbäck och Melissa Horn
Om
Du finns ständigt nära
När jag ser krokusarna blomma
När molnen går sin stilla gång över himlen
När jag sluter mina ögon för att drömma
känner jag din omfamning i vinden
din varma närvaro i solens strålar
Nu kan jag prata med dig
då jag dricker mitt morgonkaffe på trappen
Nu har jag dig alltid med mig
Du har landat i mitt hjärta
Du har lagt dig till ro i mitt minne
Hos mig finns du alltd kvar
Spontanbesök
Tänk vad härligt med någon som är spontan som jag! Som ringer ena dagen och kommer nästa. Någon som har funnits i mina tankar mycket de senaste veckorna. Någon som jag har velat prata med men inte riktigt tagit mig tiden att ringa.
Tänk så härligt att hon är här. Att vi kan sitta vid köksbordet och prata om det som varit och det som komma skall över en kopp te.
Kanske är det meningen helt enkelt att hon kan ge mig svar och jag kan lyssna och lindra det hon bär. Det känns så. Kanske är det meningen helt enkelt att vi just nu finns här för varandra.
Det är så skönt att träffa henne, hon som är som mig men ändå inte. Det är så skönt att träffa hon som är min familj.
Så många frågor Så svårt att få svar
Varför tvekar jag då jag egentligen vet?
Varför undrar jag över något som är självklart?
Varför är jag inte nöjd då jag fått det jag vill?
Varför finns inga bestämda svar?
Varför känns misslyckandet så svårt innan det ens har skett?
Jag kan ännu se bilden av dig.
Jag ser dig resa på dig, inte utan möda, komma mig till mötes och sluta mig i din famn. Jag kan fortfarande känna din varma omsorg din glädje över att jag är där hos dig.
Jag ser dig gå där bland dina blommor, pekande och visande det som äntligen tittat fram under vårsolens svaga strålar.
Det finns ingen brådska i dina steg. Det finns inget sen, bara nu.
Du undrar och frågar om mig och de mina. Barnen, hur mår de vad gör de och önskar få träffa dem snart.
Jag ser dig där framför mig med dina mörka lockar fläktande mot ansiktet,
vid ditt hem med all den sköna naturen precis invid knuten och din älskade make vid din sida.
Jag ser dig.
Kalas!
Är jag en supermamma när jag ordnar barnkalas för min sexåriga dotter? Nej, jag är bara en mamma som vill göra min dotter lycklig och samtidigt få en jätte bra anledning att storstäda hela huset, även om det sistnämda egentligen är totalt onödigt då det kommer vistas 20 chokladbolls-ätande barn i huset under två- hektiska på gränsen till förhöjt blodtrycks-timmar.
Men det gick bra. Dottern var lycklig, kompisarna var nöjda, av deras sockersötade leenden att döma och mannen har ej beställt hem skilsmässopapper (ännu).
Att jag har ont i fötterna efter att jag inte suttit ner på två dygn, diskmaskinen ryker betänkligt av överhettning och vi de närmaste fjorton dagarna kommer få borsta bort pärlsocker från strumporna spelar absolut ingen större roll.
Ingen slog sig, ingen slog någon annan, ingen fick allergichock av de suspekta men ack så billiga chokladbitarna i godispåsarna,(vilka för övrigt räckte till alla, trots en felräkning) ingen kissade på sig, ingen längtade hem och alla fanns kvar i huset då föräldrarna kom för avhämtning!
Ett lyckat partaj som tack och lov inte behöver upprepas igen förren nästa år vid samma tidpunkt.
