Midsommar i vargars lag del 1.
En midsommarafton som både barn och vuxna var nöjda med. En solbrännesvidande och dansskuttande stund vid stången. En tipspromenad med på tok för svåra frågor, en fikastund från ica på morbrors picknickfilt. Glada, lekande, självständiga barn. Som lekte, lekte, lekte, skrattade och självmant tog för sig av buffébordet. Åt glass i stora lass och lekte lite till. God mat, för mycket mat. Men till de smålulliga vuxnas lycka dagen efter då brunchen blev stor och god. Ett ostrukturerat och irriterande x (men detta år kunde jag åka hem till mig). Musik efter cd-spelarens eller iphonens ägares tycke och smak. Heta diskussioner. I år var temat Vargar! Eller snarare vargens vara eller icke vara. Rätten till liv eller bara ett förargligt ohyra. Är det rätt eller fel att hänga ut gift i skogen för att utrota dem till priset av oskyldiga djurs död? Vad som blev utgången av frågeställningarna vet jag inte för jag satt vid andra bordsänden och diskuterade om vilket ställe som är bäst vid utgång i örebros uteliv och tjejfestens vara eller icke vara. Vad vi kom fram till vid våran bordsände vet jag inte heller...;)
Men Tack! Alla inblandade för en trevlig dag och kväll! Och ett särskilt tack till oss tjejer (Johan inräknad) för den superduper goda maten. <3
Midsommar i vargars lag
Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova...
Hungern river hans vargabuk,
o det är kallt i hans stova...
Du varg. Du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig...
Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan...
Men jag ska ge'n en grisasvans...
sånt passar i vargamagar
Du varg. Du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig...
Sov mitt barn i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten...
Men jag ska ge'n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt 'en...
du varg, du varg kom inte hit, ungen min får du aldrig.
ungen min får du aldrig...."
Read more: http://artists.letssingit.com/astrid-lindgren-lyrics-vargasangen-3rk54ts#ixzz1yhORsori
han vill men kan inte sova...
Hungern river hans vargabuk,
o det är kallt i hans stova...
Du varg. Du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig...
Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan...
Men jag ska ge'n en grisasvans...
sånt passar i vargamagar
Du varg. Du varg, kom inte hit, ungen min får du aldrig...
Sov mitt barn i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten...
Men jag ska ge'n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt 'en...
du varg, du varg kom inte hit, ungen min får du aldrig.
ungen min får du aldrig...."
Read more: http://artists.letssingit.com/astrid-lindgren-lyrics-vargasangen-3rk54ts#ixzz1yhORsori
LetsSingIt - Your favorite Music Community
Fria dagar
Semester. Ja tack!
Längtar, å vad jag längtar.
Tittade tillbaka häromdagen på lite gamla inlägg jag har gjort här. Ett handlade om min kommande semester, ett annat år.
Det här året ser det lite annorlunda ut. Det året hade jag en lååång lista på en himla massa grejer som skulle hinnas med på semestern.
Inte i år. I år har jag inte en enda måste-göra-grej. Det är väldigt skönt.
Det är nästan så jag är lite orolig för att jag kommer få för mycket ledig tid. Men hur skönt är inte det? Hur ofta känner man så?
Naturligtvis har jag lite idéer på vad jag och barnen ska göra. Lite dagsutflykter, mycket bad och mycket ta dagen som den kommer.
Hur mina barnfria dagar kommer se ut, det återstår att se. Det är skönt att inte planera så mycket, att känna att fyra veckor kommer vara fria! Fria till att fylla med vad man vill och har lust med.
Jag längtar till semestern!
Tilly i mitt hjärta
Ibland bara smälter man! Faller vid första ögonkastet. Ibland dröjer det lite längre.
Idag föll jag direkt! Igår började jag falla...
Så finns det de som det liksom växer fram för. Som tar sig i längden. Som Tilly.
Den anonyma lilla damen, som har hållit sig lite i skymundan. Inte tagit plats, inte utmärkt sig. Varit väldigt anonym.
Men som nu i den mogna åldern av 7 veckor har kommit fram som den vänaste lilla varelsen man kan tänka sig. Som spinner så fort hon får lite uppmärksamhet och som tittar på en med sina oskyldiga blå ögon och dyrkar marken man går på.
Man kan ju inte annat än falla!
Idag föll jag direkt! Igår började jag falla...
Så finns det de som det liksom växer fram för. Som tar sig i längden. Som Tilly.
Den anonyma lilla damen, som har hållit sig lite i skymundan. Inte tagit plats, inte utmärkt sig. Varit väldigt anonym.
Men som nu i den mogna åldern av 7 veckor har kommit fram som den vänaste lilla varelsen man kan tänka sig. Som spinner så fort hon får lite uppmärksamhet och som tittar på en med sina oskyldiga blå ögon och dyrkar marken man går på.
Man kan ju inte annat än falla!
Besvärligt
Jag har en dröm.
En dröm om att skriva en bok.
Men det är så svårt. Så svårt att, inte hitta orden men att få till en levande berättelse som fångar och håller kvar en läsare.
Det är så svårt att hålla historien flytande. Att ta sig tiden till att skriva. Låta ideérna få liv.
Jag har gjort tre försök till att börja med en bok. Jag har kommit tre kapitel på alla tre försöken. Sen tar det bara tvärstopp.
När jag skriver mina blogginlägg bara flyter orden ur mina fingrar. Det går så lätt. Utan minsta ansträngning. Skriver det som ploppar upp i mitt huvuvd. Ibland har inte ens orden landat där innan utan kommer direkt ur mina fingrar.
Men med en bok är det en helt annan sak. Där ska en historia ha en början, en mitt och ett slut. Där ska texten som skrivs följa ett bestämt mönster. Gå mot slutet. Det är svårt.
Kanske får jag helt enkelt skriva som jag brukar göra. Små korta historier och sen väva ihop dem på slutet. Väva ihop dem till en hel lång historia.
Man ska ju som författare hitta sitt eget sättt att skriva på. Kanske är det mitt sätt. Jag provar så får vi se vart det landar.
