Chock
Har trott att jag har en ganska så klar bild av vad jag är för en människa. Att jag vet vilka kvaliteér och vilka svagheter jag har.
De senaste åren har jag till och med jobbat mycket med det som inte är lika synligt, som ligger och gömmer sig bakom.
Grävt, analyserat, gråtit, bearbetat och förlikat mig med. Insett mina begränsningar och stärkt mina bra sidor.
Men så får jag en helt annan bild från någon som borde känna mig, som borde veta vad jag är för en person och allt ändras.
Är det min egen bild som är den sanna eller är det den utifrån?
Ligger det ens någon som helst sanning i dens bild?
Eller har jag ljugit och inbillat för mig själv att jag är så som jag tror. Som mina vänner säger att jag är, de andra människorna i mitt liv.
Kanske är det den personens verklighet. Om så är fallet blir jag rädd. Rädd att den är komplett galen, att den har en extremt skev verklighetsuppfattning. Eller så ser den bara sig själv och inte någon annan.
Hur det än är så känns det högst obehagligt och beklagligt. Samtidigt undrar jag ändå om det är så det är.
De senaste åren har jag till och med jobbat mycket med det som inte är lika synligt, som ligger och gömmer sig bakom.
Grävt, analyserat, gråtit, bearbetat och förlikat mig med. Insett mina begränsningar och stärkt mina bra sidor.
Men så får jag en helt annan bild från någon som borde känna mig, som borde veta vad jag är för en person och allt ändras.
Är det min egen bild som är den sanna eller är det den utifrån?
Ligger det ens någon som helst sanning i dens bild?
Eller har jag ljugit och inbillat för mig själv att jag är så som jag tror. Som mina vänner säger att jag är, de andra människorna i mitt liv.
Kanske är det den personens verklighet. Om så är fallet blir jag rädd. Rädd att den är komplett galen, att den har en extremt skev verklighetsuppfattning. Eller så ser den bara sig själv och inte någon annan.
Hur det än är så känns det högst obehagligt och beklagligt. Samtidigt undrar jag ändå om det är så det är.
Kommentarer
Trackback
