Men hur gick det till?
Jag har en tandlös pratkvarn här hemma hos mig! Jag förstår bara inte hur det gick till. Dessutom har hon väldiga humörsvängningar och har lärt sig läsa helt på egen hand!
Typ igår fick jag hålla ut mina pekfingrar så att hon kunde sluta sina små kladdiga händer runt dem när hon staplade fram på knubbiga ettårsben.
Hon har nu smala långa ben ända upp till månen och knotiga knän som en nyfödd kalv. Huvudet fullt med funderingar. Frågorna sinar aldrig.
Jag har också ett energipaket som önskar han var tandlös. Det roligaste som finns i hans värld det är när någon fiser och han älskar mamma mest av allt i världen.
Nyss, typ igår fick han ha haklapp för att inte dreglet skulle ge honom bestående fuktskador.
Så har jag en liten tjej som blivit stor. Men de stora mörkblåa ögonen blickar på mig med samma bus som då hon endast kunde krypa. Hennes lilla hand klipper, klistrar och ritar ögonfransar på prinsessor i långa rader.
Den störste som länge fått vara stor. Börjar nu faktiskt bli stor. Tonåring. Hur gick det till? Funderar på framtiden, världen, nuet och allt där till. Trött och allvarlig ena stunden, fnittrig och busig i nästa med genansens rodnad på sina kinder.
Tänk, de kan så mycket mina små stora barn!
