gullspira

Det är ganska mysigt med vintern. Då man sitter innanför köksfönstret och ser ut genom adventsstakens ljus på mörkret utanför.

När man sitter i värmen och är mätt och belåten efter en särdeles lyckad kvällsmat.

När stjärnorna lyser från svart himmel, tindrar sådär fridfullt ner på dig.

Om mindre än två veckor är det julafton. Barnen är så förväntansfulla att de nästan spricker. Det smittar av sig på en annan. Jag vill bädda in mig med tomtar och knäck.

I gårkväll stod jag i köket och strykte yngsta dotterns luciaklänning. Bara det gjorde mig fridfull till sinnet. Att se hennes stolta lycka i ögonen då hon åkte iväg på dagis luciafirande med glitterkrona i det vågia håret. Även om detta var det första året sen de föddes som jag inte var med på lucia på dagis så gjorde det inget. Jag var med iallafall. I tanken.

Jag stannade hemma med hennes magsjuka bror. Vi hade kvalitétstid. Men när vi satt där och åt våran mat, han och jag. La han huvudet i handen och undrade när systrarna skulle komma hem igen. Då hade de varit borta i en halvtimme! Han saknade dem.

Det är fint.

Ja, detta är en tid för mys och gemenskap och jag älskart!