Motgångar kommer sällan ensamma

Så hände det som inte fick hända men som jag ändå visste skulle göra det.

Det är klart, det skulle ju gått för lätt då. Lite motgångar har man väl aldrig dött av? Men flera då?
Gång på gång på gång?

Jag kan inte se någon ände, något slut eller någon ljusning. Jag kan inte förstå hur det någonsin skulle kunna bli annorlunda.

Kanske lösningen ligger i en annan människa, som en viss person säger. Men den människan ska komma nu, vara rätt och vilja lika mycket den att vara lösningen.

Hmm, det blir en tuff uppgift för honom att lösa, han som tycker att så ser lösningen ut.

Jag kan bara ge mina lyckönskningar och hoppas på det bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0