gullspira

Min äldsta dotter är en väldigt klok flicka. Tror hon kan ha ärvt det efter sin mor, men är inte riktigt säker för idag känner jag mig allt annat än klok.

När jag håglöst steker kvällens falukorvsmiddag och ynkligt förlorar min blick långt in i väggen någonstans ,tittar hon upp på mig från sitt ritpapper och säger med sin ljuva stämma: - Mamma, du vet väl att du är världens bästa mamma!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta av glädje att jag har en sådan fantastisk dotter som ser när mamma är lite nere eller gråta av rörelse.

Jag valde att ta henne i famnen och gråta en glädjetår.

Samtidigt blir jag lite bekymrad. Om hon nu har ärvt detta anlag av mig att se hur andra människor mår och försöka få dem att må bättre, så kommer det drabba henne. Drabba henne på så sätt att hon också precis som jag alltid har känslorna utanpå, liggande strax under skinnet.

Bli berörd, störd och påverkad av andra. Påverkad positivt, visst. Påverkad negativt, jodå.

Men någonstans är det väl ändå bra att hon är så fantastiskt inkännande, empatisk och klok. Ja, så klok min stora lilla dotter.