gullspira

Då är det helg. Man borde vara glad. Känna förväntan och glädje. Planera och förväntas.

Snart är det semester. Samma där. Ja, visst ska det bli skönt att vara ledig, slippa bry sig om jobbet, slippa fara och flänga, slita och slänga.

Ja, jag gör allt det där. Planerar iallafall.

Men när det är helg och alla är hemma ställs allt på sin spets. Man tvingas ihop som om allt vore som vanligt. Fast det inte alls är som vanligt. Fast allt är annorlunda.

Och jag vet att det är mitt fel, att jag har mig själv att skylla, att den enda som vinner på det är jag.

Eller vet, föresten...jag vet inte alls. Jag får höra att det är så av en person! Av alla andra får jag höra att så är det inte.

Det är tunga dagar nu. Mina axlar sjunker längre och längre ner av tyngden jag bär.

I min packning vilar allas lycka, allas vägar till ett bra liv. I ryggsäcken vilar ansvar, skuld och sorg. Men även förhoppning om ljusning, om frid och om att allt ordnar sig.

Som en kvinna sa till mig idag : "Den dagen den sorgen!"

Men just idag är det den sorgen! I morgon kanske det åter är lycka vi känner!