gullspira

Jag anade att hon hade en kärlek i sitt liv. Kan inte säga när jag först började märka det. Det kan ha varit när hon började bli så mån om sitt utseende. Hon som sällan brytt sig tidigare.

Så sprang hon ute så ofta. Eller hon sa att hon gjorde det iallafall. Jag har ju ingen aning egentligen. Följde ju inte direkt efter henne då hon gick ut genom dörren.

Hon var så orolig på nätterna med. Vankade av och an. Visste varken ut eller in.

Så när hon kom hem var hon alltid så trött. Bara sov och sov. Och åt. Gud vad hon åt! Ständigt denna hunger.

Det började ju till och med synas på kroppsformerna. Rundade till sig rejält om magen.

Men så idag. Såg jag honom. Där han stod runt hörnet och väntade på henne. Liksom nonchalant, som om han inte brydde sig egentligen om hon skulle komma eller inte.

Han var grann. Jag förstod varför hon betett sig så underligt. Fullt förståeligt. Och jag unnar henne verkligen det.

Så nu är det upp till mig om jag vill ha uttökning i familjen eller inte. Känns ju lite tidigt måste jag säga. Hon är ju så ung.

Inte ens två år fyllda.

Nej du Olga. Du får nog vänta ett tag till du innan du blir morsa!