gullspira

Det handlar om balans. Mellan jobb, familj, vänner och förälskelser. Balans i livet. Att prioritera, känna efter vad som får en att må bra och vad som drar ner en.

Vad som är värt att lägga energi på och vad man helt enkelt får skjuta ifrån sig. Som man inte kan påverka.
Tror det är något man lär sig med åren.

Vissa saker spelar det ingen roll hur mycket energi man än lägger på det. Det är oftast människor. Man kan aldrig ändra på en människa, hur mycket eller gärna man än vill.

Om en relation är dålig, tar mer energi än ger så måste man själv bestämma sig för om det är värt det eller inte.

Jag har alltid haft svårt för att sätta gränser. Säga nej och stopp. Nu räcker det.

Det blir då väldigt förvirrande för de som inte förstår varför jag helt plötsligt drar mig undan. Jag som alltid sagt ja. Funnits där och varit närvarande.

Jag pratar mycket om mäns rädsla för krav. Jag är nog själv rätt kravkänslig. När en relation inte bara ger energi utan även tar. Kräver att jag ska finnas där, släppa allt, ställa upp oavsett om jag vill eller inte. Då drar jag mig undan.

Jag har länge känt mig otillräcklig, i princip hela mitt liv. Jag orkar inte längre känna mig så. Duger jag inte som jag är så får det vara. Gör alltid mitt bästa och vill alltid mina nära det bästa.

När någon tvingar mig att vara någon jag inte är då blir jag ledsen, tom och väldigt trött. Då stänger jag av.

Balans. En jämn balans i livet. Man vill ha vänner, nära och kära som man mår bra av och som man känner mår bra av en själv.

Det gäller att hela tiden balansera, finna den rätta jämnvikten i att själv må bra och samtidigt finnas där och bry sig om de som står en nära.