gullspira

Jag behöver få höra att jag är fin. Att man tycker om mig.

Ganska ofta. För jag glömmer så fort bort det.

Jag behöver få känna mig älskad, saknad och värdefull.

Inte bara genom handling utan också genom ord.

Kanske är jag krävande. Men ändå inte.

För jag säger inte : "Säg att du tycker om mig."

Utan jag säger: "Jag tycker om dig!" Och hoppas, håller mina tummar att

man ska säga så tillbaka till mig.

Ibland vill jag också få vara den som svarar.

Det är så lite som kan få mig att vissna.

Men det är också väldigt lite som får mig att blomma.

Kanske är jag ensam om att känna så...

Men att få känna sig betydelsefull, viktig och respekterad

är inga konstiga önskemål, eller?

Jag behöver ord. Ord är viktigt för mig.

Men det är så svårt att själv sätta ord på
vad man vill och önskar.

Istället tystnar man och gråter i sin tysthet.

För om man hela tiden önskar, ber om mer

så får man med tiden mindre.

Kanske till slut ingenting.

Och det som för en annan är en självklarhet

kanske måste förklaras och uttryckas

om och om och om igen

för att man riktigt på riktigt

ska våga tro på det.

Näring. Mycket näring kräver min kärlek.

Men ingen dyr extraordinär näring.

Utan vanlig enkel vardaglig.

Som ett litet "Jag tycker om dig."