gullspira

Jag har en fjäril som sitter på samma ställe hela tiden i mitt träd. Det trädet som står precis utanför fönstret.

Fjärilen är gul och grön. Vissa dagar ser den ut att vara på gång att flyga iväg. Som idag, då det blåser hårt och de gråa molnen täcker hela himlen.

Den skakar, darrar och sliter i ståltrådarna som håller den kvar på grenen som den sitter på.

Så efter en stund då vinden mojnar lugnar den sig. Resignerar. Det är ingen idé. Den sitter där den sitter. Fasthållen av tunna men starka trådar.

Så skådar den ut över det som är dens värld. Utsikten är ju rätt okej ändå. Den får andas frisk luft, känna vinden under sina vingar, känna doften av världen runt omkring.

Ibland får den besök av andra vackra fjärilar som landar där för en paus på sin färd genom livet. De berättar sina historier för den så fladdrar de vidare. Mot nya äventyr.

Min fjäril, den vackraste av dem alla. Tittar efter dem med längtan i sin blick. Väntar på en ny blåsig dag. Då vindarna kanske är tillräckligt starka för att hjälpa henne loss. Väntar med förväntan och rädsla.